rebeckaterese

91-dag sen jag fick veta att min ängel försvann från mitt liv.
Vet inte längre vad jag ska säga, dagarna går så fort. Varje minute,varje sekund, varje natt, alltid, finns du med mig. Kommer alltid och gör det redan, saknar och vill bara känna dig här hos mig. Livet känns tomt utan dig och mycket mer ord finns att säga till dig. Du ligger där i det kalla och mörka hållet i marken under din gravsten. Där ditt namn är utgropat i stenen. Min dotter det finns inte mycket jag kan säga, men än att jag vill ha dig här på min jord vid min sida, i min famn och ingen annan stans. Du kommer alltid att vara min dotter min aldra första och bästa dotter, fast detta kom i mellan oss så e du en stor och underbar del av mig, du var mammas lilla prinsessa, som hade sprungit här på golvet och bussat med min/våra hundra. Du hade ropat på mamma varje gång det var något. Hade önskat att jag hade fått vara med om allt detta. Men ditt liv gick inte att rädda, hade ge dig mitt hjärta för att få dig hel igen och att det som gjorde att det liv blev så här.

---