rebeckaterese

Har du tänkt på hur man ändras med tiden?
När man var liten trodde man att man kunde ALLT..
När man bli äldre fattar man plötsligt att
för varje dörr man öppnar, finns tio nya bakom.
Frågorna ta aldrig slut.
Det känns som ju MER jag lär mig,
desto mer inser jag hur LITE jag faktiskt vet.

Nu är det Onsdag igen, var närma på att säga Tisdag. Hänger inte med i dagarna..
Det är körskolan som gäller som vanligt.
Idag gjorde jag ett dataprov, sen hade jag körlektion där jag backade in i en parkeringsruta och det gick galant. Efter det fick jag träna och vända på en smal gata utan att få köra ut och vända i korsningen, utan mitt i en smal smal gata skulle jag svänga allt jag kunde till vänster, och köra fram och sen backa och så vidare och det gick jätte bra. Efter det blev det motorväg, när jag hörde att han sade att vi skulle köra ut på E6 mot malmö fattade jag att det var motorväg och då var det inte mycket kvar av mig, shit tänkte jag. Jag kommer ju köra in i allt. Men det skit bra, grym fan:) Sen för första gången så körde jag om ett fordon, och för att vara första gången så var det en jätte stor lastbil som jag skulle om.                             Det gick jätte bra. Så all körning idag var bara tummen upp om inte två tummar upp, alltså kanon.
Hoppas snart på att ha körkoret. Men nu ska de ha 3 veckors semester innan någonting mer kommer hända, förutom att jag ska skriva prov i morgon och köra vid halv 10..

---

Ibland räcker inte orden till. Saknad, sjukdom och sorg påverkar oss alla och ibland kan det vara skönt att visa sitt deltagande utan att egentligen säga så mycket. Idag är det exakt 3 månaders min ängel försvann och kom till ett bättre liv, än vad hon hade fått när hon kom ut till den rikigt stora världen, utanför min runda och tjocka mage som jag hade haft.
Det känns ändån så jävla hemskat att allt detta förstörde livet mellan oss två, men du var värd ett mycket bättre liv än vad jag hade försökt ge dig.
Jag är ju en tjej som alla andra, men vafan jag gick i skolan, hade inget jobb, bodde hemma och hade ingen kontakt med din pappa. Ditt liv hade inte varit så roligt, jag själv hade inte velat levt utan en pappa och en mamma tillsammans i ens uppväxt. Nu i efterhand som allt detta har hänt mellan oss så ser jag verkligen alla negativa saker som hade dykt upp mellan vår färd i livet. Det hade varit riktigt jobbigt. Ditt liv är nog så gott som bättre där uppe, hoppas du ser och följer mig för varje dag som går.
Ibörjan så kändes allt så bra att gå till din grav varje dag, för allt i huvudet ränsades ut, det kändes så iallafall. Men förlåt älskling menar verkligen det, på den senaste tiden har jag varit riktigt dåligt på det, men allt känns så jobbigt nu när din sten ligger där och allt. Vet inte varför, är nog rädd att någon ska fråga vem du är och så blir allt fel. Men ska skärpa mig det ska bli bättre.

  

De är en grej nästan ingen ser, att jag faktiskt inte pallar mer          

Alla tårar och skrik bara förstör, de är nästan de enda jag hör?  varför ska de vara såhär? varför just jag? såhär är de ju typ varje dag.

känns så fel att jag bara sitter här och klagar, men de här är något jag inte behagar.

 jag vet att de finns dom som har de så jävla mkt värre än jag, men varför måste de vara så här? varje natt, varje dag?

91-dag sen jag fick veta att min ängel försvann från mitt liv.
Vet inte längre vad jag ska säga, dagarna går så fort. Varje minute,varje sekund, varje natt, alltid, finns du med mig. Kommer alltid och gör det redan, saknar och vill bara känna dig här hos mig. Livet känns tomt utan dig och mycket mer ord finns att säga till dig. Du ligger där i det kalla och mörka hållet i marken under din gravsten. Där ditt namn är utgropat i stenen. Min dotter det finns inte mycket jag kan säga, men än att jag vill ha dig här på min jord vid min sida, i min famn och ingen annan stans. Du kommer alltid att vara min dotter min aldra första och bästa dotter, fast detta kom i mellan oss så e du en stor och underbar del av mig, du var mammas lilla prinsessa, som hade sprungit här på golvet och bussat med min/våra hundra. Du hade ropat på mamma varje gång det var något. Hade önskat att jag hade fått vara med om allt detta. Men ditt liv gick inte att rädda, hade ge dig mitt hjärta för att få dig hel igen och att det som gjorde att det liv blev så här.

---